Albert Engström (1869–1940) var länge självklar i det svenska folkhemmets bokhyllor. Engströms böcker – som med åren kom att bli rätt många – var en vanlig syn i svenska hem: ofta samlade i en svit med halvfranska band, på hedersplats.

Idag är nog Engström mer ihågkommen för sin insats mot rusdrycksförbudet 1922. Affischen är ett genialt stycke propaganda, och Engström iscensätter sig själv som garant för budskapet. Självporträttet och signaturen – välkända för en röststark allmänhet – sätts i pant för ett rungande NEJ.

Men det var Engströms livslånga ja som gjorde detta sena nej så slagkraftigt: ett ja till berättandets glädje, till det svenska landskapets skönhet, ett ja till de kluriga gubbarna och sommarkvällarna, till skärgårdens obrutna original. Här hade Engström länge grävt med sin blick och sin penna. Och med humor och värme beskrev han en värld som dittills haft få förkämpar i parnassens salonger.

Här läser Sigurd Wallén (1884–1947) två texter av Albert Engström. Wallén är en kongenial uttolkare. Det knastrar av ålder – men spritter av liv.

Sigurd Walléns radioinläsningar tillgängliggörs här med tillstånd från Sveriges Radio. Affischen har vi lånat från Wikipedia. Porträttet på Sigurd Wallén är även det hämtat från Wikipedia.