Nils Ferlin var en exceptionell uppläsare. Hans sprakande, melodiska stämma gjorde honom till en populär gäst i radion. År efter år återvände han till mikrofonen och skänkte svenska folket ett par dikter.
Den 8 april 1947 var just en sådan dag. Då stod han än en gång i Radiotjänsts studio och läste ur sina dittills fyra publicerade diktsamlingar. Från de tidiga En döddansares visor och Barfotabarn – till de senare Goggles och Med många kulörta lyktor.
Utan vidare känner man igen de melodiösa tonfallen och fraseringarna. Dikter som Knorr och Skare blir närmast till små klangfulla skådespel i sin enkelhet. Ferlin hade ju också bakgrund inom teatern – innan debuten som poet turnerade han land och rike med resande teatersällskap.
Bara någon månad före radiosändningen framträdde Ferlin till och med på bioduken. Han agerade sig själv, poeten Nils Ferlin, i Elof Ahrles dramakomedi Sången om Stockholm. Fast den självkritiske skalden var i efterhand missnöjd med sin prestation och berättade att ”inte förrän i dag har jag fattat den djupa innebörden i uttrycket ’att vara sig själv’. Det är inte så lätt som det låter, tro mig.” (Söderhamns Tidning, 14 mars 1947)
Men nog är Ferlin sig själv i radiosändningen. En Ferlin upp i dagen. Lyssna på programmet här nedanför!
Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna. Fotografiet är från filmen Sången om Stockholm (1947), och vi har lånat det från Svensk filmdatabas. – I Jenny Westerströms biografi Nils Ferlin. Ett diktarliv (1998) kan man läsa mer om Nils Ferlin och hans leverne.
