Nya vägar till det förflutna, affisch

Litteraturbanken växte rejält under månaden som gick. Så här skrev vi i ett utskick som gick ut till prenumeranterna på vårt nyhetsbrev:

Nu växer Litteraturbankens samlingar. Idag läggs drygt tusen verk till de knappa femtusen som funnits sedan tidigare – och antalet fritt tillgängliga böcker går alltså med viss råge över 6000.

Det förflutna blir en allt mer farbar väg för tankens tidsresenär.

Det är Nya vägar till det förflutna som är skälet till denna stora och glädjande expansion. Nya vägar är ett treårigt forskningsprojekt i Litteraturbankens regi, genom vilket 1800-talets tryckta svenska skönlitteratur – i praktiken allt som gavs ut i separata tryck under åren 1800 till och med 1900 – digitaliseras och görs fritt tillgängligt. Projektet genomförs i samarbete med Uppsala universitetsbibliotek och bygger vidare på tidigare, mindre pilotprojekt (om dessa, och om Nya vägar, kan man läsa i vår nyöppnade utställning i Diktens museum.)

De drygt tusen verk som tillkommer just den här månaden är huvudsakligen tryckta under åren 1850–1880. Men månad för månad kommer sedan ytterligare böcker att läggas ut hos Litteraturbanken. Redan inom ett par, tre månader räknar vi med att ha ungefär tvåtusen nya verk infogade i Biblioteket – och när projektet är avslutat kommer antalet verk hos Litteraturbanken att sammanlagt överstiga 14000.

Fjortontusen.

Ordet ser kanske en smula märkligt ut – som ord betraktat.

Men det betyder läsning nog för flera livstider. Och det betyder världar som öppnar sig för vår inre blick.

Det litterära 1800-talet i Sverige bestod inte bara av storheter som Fredrika BremerC.J.L. AlmqvistAugust Strindberg och Victoria Benedictsson. Här fanns ett helt universum av poeter, prosaister, dramatiker och skriftställare som alla – och med olika grader av framgång – mötte en girig och växande läsekrets. Här fanns författare som ägnade sin möda åt historiska romaner. Här fanns författare som skrev sensationella berättelser om skörlevnad, dygd och rättrådighet, och diktare som plitade rimmad vers och samlade raderna i litterära kalendrar. Här fanns humorister och salongsfähiga litteratörer som framlevde sina dagar i skuggan av de stora författarnas verk – och inte sällan med stora och snabbt bortglömda framgångar.

Fotografiet, här en smula manipulerat, är taget av
Nils Edvard Forssell och återfinns hos Västergötlands museum.

Nu träder de fram igen.

Nu tecknas bilden av 1800-talet genom den litteratur som gestaltade seklet.

Läs vidare om projektet i Diktens museum! Där berättar Ljubica Miočević mer. Tillsammans med Mats Malm driver hon Nya vägar framåt – och ger dessutom ett antal ingångar i de snart sagt ändlösa textmängder som redan tillkommit, och i de ännu större textvärldar som är på väg.