Vi har tidigare tillgängliggjort fem inspelningar av Selma Lagerlöf, och våra digitala bokhyllor bågnar därtill under alla de etexter och faksimiler vi digitaliserat under åren. Men än finns det alltså en liten ljudrest kvar att lägga till samlingarna här på Ljud & Bild.

Det rör sig alltså om Lagerlöfs egen röst, och såklart Lagerlöfs egna berättelser. Tre inläsningar. Tillkomståren är okända.

Först ut är historien om spelmännen Lars Larsson och Jan Öster i ”Bröllopsmarschen”, ur novellsamlingen En saga om en saga och andra sagor (1908). De båda männen känner vi igen från andra vrår i Lagerlöfs sagovärld, däribland novellen ”Spelmannen” och romanen Liljecronas hem.

Därefter har vi julberättelsen ”Den heliga natten” ur novellsamlingen Kristuslegender (1904).

Och sist, men absolut inte minst, ett helt kapitel ur debutromanen Gösta Berlings saga (1891). Nämligen kapitlet ”Patron Julius” ur romanens andra del, i vilket den runde kavaljeren Julius för sjuttonde gången misslyckas lämna Ekeby gård och Värmlands prakt åter uppflammar hans själ. – Hör alltsamman i mediespelaren nedanför!

Till vänster: Lagerlöf talar i Radiotjänsts studio den 12 februari 1933. Talet, med titeln ”Vädjan till Amerika”, kan läsas i sin helhet hos Litteraturbanken. Inspelningen är dessvärre försvunnen. – Till höger: Lagerlöf sitter intill radion i Mårbacka på sin 75-års-dag, den 20 november 1933.
Klicka på bilderna för att förstora dem.

Om Lagerlöfs berättarförmåga är det många som uttalat sig genom åren. På Litteraturbanken finner man en handfull upplysningar om författarens relation till radion och det muntliga berättandet – bland annat rör litteraturvetaren Louise Vinge vid ämnet i kapitlet ”Selma Lagerlöf och högläsningens konst” ur antologin I Selma Lagerlöfs värld (2005).

”Selma Lagerlöf intresserade sig djupt för radion som medium, och hennes egen röst blev genom den välkänd på 1930-talet. Hon utvecklade ett personligt tilltal, som skilde hennes framträdanden från mer deklamatoriska uppläsningar”, sammanfattar Vinge och fortsätter sedan med att karaktärisera ett par radioframträdanden:

”Naturligtvis är det inte den medelålders författarinnan man hör, utan en gammal dam; inspelningen gjordes på 1930-talet. Men tonfallen kan ändå mycket väl vara sig lika. Den lätta värmländska färgningen finns där. Där finns också och framför allt det lugnt berättande, men därtill en ovanlig förmåga att låta känslan genomsyra talet, särskilt känslofärgen i repliker och i indirekt tal.”

Givetvis hör vi samma varma, värmländska berättarkonst i inspelningarna ovanför.


Inspelningarna tillgängliggörs med tillstånd från Naxos. – Det vänstra fotografiet, taget av en okänd fotograf hos Radiotjänst, har vi lånat från Erik Lindorms Selma Lagerlöf. En bokfilm (1933). Det högra fotografiet, taget av en fotograf hos Aftonbladet, har vi lånat från andra delen av Elin Wägners biografi Selma Lagerlöf (1943).