Ni får förlåta en viss besatthet. Men att vi uppmärksammar Anna Greta Wide (1920–1965) med en digital utställning framåt våren gör förstås att saker kommer i dagen lite när som helst under arbetets gång. Den här gången är det teckningar. De visar inga prov på Wides poetiska begåvning. Men de är inte utan intresse.

Anna Greta Wide tecknade. Ofta och gärna. Porträtt av klasskamrater, lärare, små underliga djur, spädbarn. Vad som helst. Ämnen som psykologi och litteraturhistoria förgylldes – långt upp i högskoletiden – med teckningar och bänkskvaller. Men här syns också en blomsterkvast med ett hakkorsband. ”Dom fick en sån av Deutsche Kolonie i stan! uff!”, skrev Wide – och visade sin bänkgranne mycket tydligt vad saken gällde.

Omvärlden trängde sig på – med giftets blommor.
Men klassrummen gav än så länge nödvändig vila från stormen.

(Läs mer under bildgalleriet.)

Anna Greta Wide skulle komma att se sin omvärld tydligare med åren; hennes perspektiv vidgades allteftersom hon blev äldre. Men än så länge var det den lilla världen som engagerade – studiernas värld, vännernas, familjens. Att hon skrev dikter visste väl alla. Men det var än så länge inte så många som hade fått läsa. 1939 hade hon i och för sig vunnit en nationell poesitävling för gymnasister, arrangerad av Sven Jerring, och blivit intervjuad i pressen:

”Anna-Greta Wide är 19 år, går på Flickläroverket och läser gärna poesi, om det än inte blivit så särdeles mycket, berättar hon vid en intervju. – Den här dikten skrev jag i somras, då vi bodde på Näset, och när det påstods att ungdomen inte skriver vers, så tyckte jag att jag kunde vara med i tävlingen. Det var ju roligt, att radioherrarna tyckte om ’Sången’. Om jag skriver vers mycket? – jaa, så där emellanåt! – Av de svenska författarna läser jag helst Lagerkvist, Hjalmar Gullberg och Karin Boye och av utländska Shelley, Goethe och Heine. När man tycker om poesi, så kan man självfallet inte undgå att ta intryck av vad man läser, och ibland faller andan på en själv. Så kom ’Sången’ till, men inte trodde jag att jag skulle bli främst bland över 600. Så mycket roligare är det förstås!”.

Men det skulle dröja till 1942 innan hon debuterade i bokform, med Nattmusik. Då var det en allvarsam kvinna med stora, runda glasögon som mötte den läsande allmänheten.

Och därute stod världen i brand.


Klicka på bilderna i galleriet så kan du se dem i större storlek. Wides föreläsnings- och läsanteckningar, som omfattar fler än sjuhundra sidor, ingår i den digitala utställningen som öppnar mot slutet av mars 2020.

Läs mer om vårt pågående arbete med Anna Greta Wides författarskap inför jubileumsåret 2020 här.